evig kamp i helvetes dalar
jag kämpar dagligen med en djup smärta , med en djup depression
som förstör mig , som förstör allt som jag egentligen älskar
& det jag tror på , det jag har trott på i alla dessa år har bara egentligen varit förgäves
alla känslor jag har , allt hat , all ångest & skit .. allting är bara förgäves.
allting går emot mig , ingenting är bra jag faller ner under jorden .
jag saknar den jag var , den jag var för kanske 10 år sen , den jag var då.
då jag kunde skratta på riktigt , då jag kunde le utan ett falsk leende ..
för idag dämpar jag ångest med alkohol , inte varje dag som jag orkar
kliva upp ur sängen , inte varje dag som jag orkar hålla ögonen öppna
för jag orkar inte med verkligheten , den förstör mig bara allt mer varje dag
det finns inget jag tror på längre, det finns ingen kraft ingen lycka ingen glädje
lyckliga känslor är borta , för idag när jag tittar så vill jag bara blunda
jag vill bort , jag vill flyga iväg . såren är för djupa , orken är helt borta.
när jag tittar mig omkring så är det svart , allt jag har är egentligen bara problem
falska vänner växer på träd , & jag fattar inte hur man kan lova att man
alltid finns där , lyssnar & bryr sig - när man sen på sekunder gör tvärtom.
det är ganska skrämmande att veta hur ensam man egentligen är
hur man än försöker, vad man än säger, så blir det fel i folks öron
varje gång som jag försöker ta mig upp , ta mig i kragen och försöka på nytt
.. så är det alltid någon som bryter mig ner, som får mig på samma plats igen
folk säger hela tiden att jag är stark, som har orkat med allt det här egentligen
men det är just det, att jag fastnar där .. jag är inte stark, är så jävla svag.
det man har gått igenom, det man går igenom ger en erfarenheter
& det är väl den bästa egenskapen man tar med sig påvägen
allting jag skriver, allting jag får ut nu, är inte ens hälften av allting jag känner
man lever som man lever, man är den man är
& det är ganska synd att folk inte tar mig för den jag är, accepterar mig som person.
som förstör mig , som förstör allt som jag egentligen älskar
& det jag tror på , det jag har trott på i alla dessa år har bara egentligen varit förgäves
alla känslor jag har , allt hat , all ångest & skit .. allting är bara förgäves.
allting går emot mig , ingenting är bra jag faller ner under jorden .
jag saknar den jag var , den jag var för kanske 10 år sen , den jag var då.
då jag kunde skratta på riktigt , då jag kunde le utan ett falsk leende ..
för idag dämpar jag ångest med alkohol , inte varje dag som jag orkar
kliva upp ur sängen , inte varje dag som jag orkar hålla ögonen öppna
för jag orkar inte med verkligheten , den förstör mig bara allt mer varje dag
det finns inget jag tror på längre, det finns ingen kraft ingen lycka ingen glädje
lyckliga känslor är borta , för idag när jag tittar så vill jag bara blunda
jag vill bort , jag vill flyga iväg . såren är för djupa , orken är helt borta.
när jag tittar mig omkring så är det svart , allt jag har är egentligen bara problem
falska vänner växer på träd , & jag fattar inte hur man kan lova att man
alltid finns där , lyssnar & bryr sig - när man sen på sekunder gör tvärtom.
det är ganska skrämmande att veta hur ensam man egentligen är
hur man än försöker, vad man än säger, så blir det fel i folks öron
varje gång som jag försöker ta mig upp , ta mig i kragen och försöka på nytt
.. så är det alltid någon som bryter mig ner, som får mig på samma plats igen
folk säger hela tiden att jag är stark, som har orkat med allt det här egentligen
men det är just det, att jag fastnar där .. jag är inte stark, är så jävla svag.
det man har gått igenom, det man går igenom ger en erfarenheter
& det är väl den bästa egenskapen man tar med sig påvägen
allting jag skriver, allting jag får ut nu, är inte ens hälften av allting jag känner
man lever som man lever, man är den man är
& det är ganska synd att folk inte tar mig för den jag är, accepterar mig som person.
Det var inte längesen jag tänkte på vad .. asså, vad kärlek egentligen innebär? för man tror jämt det handlar om pussar, närhet, och vara med varandra, ja det hör också till, men det är bara en del av vad ordet kärlek innebär .. äkta kärlek, vad är äkta kärlek? för mig är äkta kärlek när man gör allt för personen man är tillsammans med, då menar jag inte små saker, jag menar exakt vad som helst. äkta kärlek är när man inte bryr sig om ålder, skiter i vad andra tycker och tänker, man är tillsammans för att man ska vara tillsammans, man måste bara tro på det .. men nu för tiden känns det mer som att jag är den enda som är kvar som är äkta, som är seriös, som vill få ut något av kärlek än bara sex .. för om man bygger upp ett förhållande på att bara ha sex, så tröttnar man till slut & sen poff så sitter man där igen. man ska bygga upp ett förhållande på förtroende och tillit, för utan förtroende och tillit så kommer man ingenstans, då är det i stort sett ingen som helst ide att ens försöka .. det finns alltid folk som vill förstöra för andra, det kommer alltid finnas folk som förstör som trivs med det, det är en av typen av dagens människor som mår bra av att se när andra människor som har det lite sämre än andra faller, när dom aldrig kan resa sig igen därför måste man bygga upp ett förhållande på tillhit och förtroende så man kan stå rak i ryggen mot dessa människor som bara vill illa, jag tycker det är ganska patetiskt men vad spelar det egentligen vad man säger & tycker .. ? Dom bryr sig ju knappast om det. jag vet vad kärlek är, jag har varit där många gånger, kanske en liten känsla av äkta kärlek några gånger, men inte så att det är enda gången jag har kännt mig lycklig och glad inombords men varje gång det har inträffat så .. har jag blivit dumpad, utnyttjad på tid & sårad fett djupt men egentligen skrev jag det här för, det här är sanning .. det här är vad kärlek är. & andra sidan, så kan kärlek vara något otäckt, något verkligen hemskt som får en att hata ordet kärlek, det gör man egentligen dagligen .. tanke på hur folk beter sig mot varandra. jag har kännt personer som blivit så lurad av kärlek, så lurad på sin egen identitet att dom har tagit självmord, bara för att allt dom offrat för, allt dom gjort allt för .. det är kärlek, och vad fick dom tillbaka? en gravsten med sitt namn på? massa blommor och avskedsbrev framför en stor jävla sten? det är så sjukt att jag bara .. blir så jävla arg, för att folk tar livet av sig pga den skiten.
Kommentarer
Trackback
