Jobbigt
Jag sitter här ner i min källare, känner hur meningslöst allt är.
Känner på mej att det är något fel en bit bort från mej, känner på mej att något handlar om mej.
Vet inte varför heller faktiskt.
Jag märker på beteendet att de är nå fel.
Jag undrar vad men vågar inte fråga för är rädd över något svar om mej.
Jag är en svag människa och kommer förmodligen alltid att vara de!
Svartsjuk av mej är jag oxå. Men de kan jag inte göra något åt.
Jag försöker låtabli men det är inte så lätt.
Och nu när jag vet om att du ska träffa henne, ja du vet själv vem, så mår jag fruktansvärt dåligt :(
Iaf nu när tanken dyker upp om att du vart en helt annan person sen i söndags.
Vi har knappt pratat du har typ inte svarat på sms och du har bara beteet dej helt underligt, slutat göra vissa saker, det oroar mej!
Jag är rädd, så otroligt rädd så jag inte vet vad.
Jag försöker se fram emot att jag KANSKE får träffa dej på söndag eller måndag, men endå kommer jag nog inte få göra de.
Därför jag typ inte ser fram emot de..
Vist asså jag ser fram emot att få träffa dej när jag nu gör de, de vet jag inte.
Saknar dej iaf otroligt mycket.
Jag klättrar på väggar och tak, hoppar i sängen och försöker vara glad.
Kommentarer
Trackback
